Posts Tagged ‘energipolitik’

Första kilen på väg rakt in i regeringen i gammal oroshärd

onsdag, februari 4th, 2015

Inget kommer ena borgarna som kärnkraften. Långt borta känns 1978, när jag var sju år gammal, och Torbjörn Fälldin avgick när två reaktorer skulle laddas. Besluten att bygga dessa två hade tagits av Socialdemokraterna och in i den borgerliga regeringen kom dessa trojanska hästar.

De flesta av våra kärnkraftverk lever kvar och fortfarande har de kvar sin potenta sprängkraft. Då tänker jag inte främst på sprängkraften som uppstår vid en härdsmälta, utan när dogmatism möter verkligheten. Det har ju hänt förr, om man säger…

Nu skall man i riksdagen sätta igång med de blocköverskridande samtalen om framtidens energiöverenskommelsen. I ett läge där borgerliga oppositionen under alliansens fana lyckats ena sig är situationen diametralt annorlunda i regeringslägret.

Socialdemokraterna är för ett fortsatt användande av kärnkraft emedan det ligger i Miljöpartiets själ och ideologi att motsätta sig kärnkraft. Dessutom finns klyftan rakt genom departementen där Näringsdepartementet har den ypperliga Mikael Damberg (som råkar vara Socialdemokrat) som statsråd.

På miljödepartementet huserar Miljöpartisten Åsa Romson. Dessutom sorterar energiministern under detta departement där Socialdemokraten Ibrahim Baylan.

Jag hör Carl Bildts ord “rödgrön-röra” ringande i mitt bakhuvud.

Så när Sverigedemokraterna gjorde bort sig med budgetutspelet om “att rösta emot varje budget” så har härmed alliansen ett ypperligt tillfälle att markera hur otroligt svag denna regering är. Med detta kan man se till att Socialdemokraterna tvingas att överge vänstersvängen som Miljöpartiet och Vänsterpartiet har tvingat ut dem på.

Det vore bra för Sverige.

När migrationen hjälper till att ge långsiktighet i energipolitiken

lördag, januari 31st, 2015

Sverigedemokraterna konstaterar att det bor fler tranor på Linderödsåsen än vad det gjorde förr. I Skånskan säger Stefan Borg

Bland annat att det finns fler tranor i området än då [1998-1999] och att det finns betydligt fler våtmarker som i sin tur lockar till sig fler fåglar.

tranaVisst är det trevligare att se Sverigedemokraterna bejaka sin gröna sida snarare än den bruna, men är det inte lite lustigt att det är migrerande fåglar som hjälper till i argumentation? Speciellt så låter tranorna konstigt och högljutt – varför låter de inte som en talgoxe, något som vi är vana vid?

Och vidare så lockas fler fåglar till området på grund av våtmarkerna – det kan ju inte vara bra att nya fåglar kommer dit och äter upp maten för de inhemskt uppfödda storkarna i det behjärtansvärda storkprojektet.

Kanske det är bättre att hägna in våtmarkerna tillsammans med storkarna så får vi mindre artblandning och konkurrens?

Det är lätt att kåsera om stereotyper bland fåglar och Sverigedemokrater, men det är betydligt svårare att skojja om ingenting, det vill säga de andra partiernas frånvaro av debatt angående vindkraftsplanerna på åsen.

Så jag frågar mig om det räckte med en one-liner i valrörelse för att bekänna färg och därmed är det business as usual? Var finns visionerna om möjligheterna för turismnäringen och boendemiljöerna i de orörda landskapet som förklarar VARFÖR det är en så urbota korkad idé att utreda och planera för en vindkraftsetablering på åsen?

slamkrypareI denna dypöl av genomsubventionerad energipolitik där de politiska slamkryparna härskar, där vet man inte vilken fråga som ställs när artinventeringarna genomförs, ity allt regleras av lagar som syftar till en gigantisk utbyggnad av vindkraft till 30TWh år 2020 oavsett naturvärden

Det är inte konstigt att ingen kan eller vågar sticka ut underläppen för att formulera ett yttrande från dypölen. Oavsett vad, så blir varje uttalande fel i en värld där skydd av naturvärlden hotas av samma skydd för samma naturvärden.

Endast genom att blanda in Åsa Romson och Miljöpartiet kunde situationen bli värre. Den nu tillgängliga energimetoden görs ännu mer politiskt osäker. Miljöpartiet driver, trots att regeringspartner har en överenskommelse om att drifta kärnkraften vidare, en linje om mer vindkraft… till varje pris.

Jag skulle vilja hävda att det är dags att avsluta den enorma prokrastineringen av energipolitiken. Bejaka att vi kommer behålla kärnkraften så länge den är ekonomisk lönsam och miljösäker.

Vidare vill jag att vi slutar beströ vår orörda natur med vindsnurror som skivar våra fåglar, skrämmer turister och gör boende lomhörda till priset av massor av skattepengar.

Har Socialdemokraterna fått en partiledare med verklighetskontakt?

måndag, februari 20th, 2012


Idag körde jag bil till Kastrup över Öresundsbron. Ja, jag vet att det varken är speciellt miljövänligt eller billigt, men bekvämligheten att slippa konka tre stora väskor korrumperade mig så till den milda grad att jag i alla fall hamnade i bilen. Det är inte ofta man kör över bron så det är sällan man får denna grandiosa vy över Storköpenhamn. Både till höger och till vänster ser man de danska kolkraftverken skjuta upp tjocka rökplymer högt upp i atmosfären.

Barsebäcksverket med Öresundsbron i fonden

Om man hade vridit huvudet 110 grader till höger (vilket jag naturligtvis inte gjorde då jag körde…) skulle man sett det nedlagda Barsebäcksverkets skorstenar och reaktorinneslutningar.

Nedläggningen av Barsebäcksverket är nog det mest underliga beslut som har fattats – fullständig kapitalsförstöring, med motiv som går på tvärs med min uppfattning de akuta miljöproblemen vi har idag.

Det var för 5 år sedan jag valde att tro på global uppvärmning – jag kan inte säga att jag är övertygad, för diskussionen och faktan är otroligt komplex, men att satsa på säkerhet före risk verkar en klok avvägning just i detta fall. Därför valde jag att åka buss till jobbet och har installerat värmepump i huset där jag bor.

Jag vill hävda att det var mot alla odds att jag kom fram till den ståndpunkten, för stadsmakterna har kommit fram till att det är bättre att köra danska kolkraftverk i stället för att köra klimatneutral svensk kärnkraft. Vad är det för signal man skickade till mig och övriga svenskar?

Under resans gång har jag sett hur vindkraftsverken har spritt ut sig runt Kävlingeån på slätten norr om Lund. Visst, det ser inte riktigt klokt ut, men även dessa är klimatneutrala precis som kärnkraften. Anledningen till den omfattande utbyggnaden är inte att det är ekonomiskt lönsamt, utan att de är kraftigt subventionerade av privatpersoner som köper elcertifikat i hopp om att världen kommer bli en bättre plats att leva på.

Nog är det en bra utveckling, men inte ens den mest rabiata vindkraftskramaren kan komma fram till att de potentiella möjligheterna motsvarar det faktiska behovet. Kärnkraften kommer vara en integrerad del i den svenska energiförsörjningen under överskådlig framtid oavsett hur mycket Jonas Sjöstedt drömmer om en annan värld.

De svenska reaktorerna byggdes på 70-talet. Effekthöjningar och omfattande renoveringar pågår för att deras livslängd skall kunna sträckas ut till 2045. Det har länge legat en död hand över den svenska kärnkraftsindustrin på grund av den politiska trollgången i kärnkraftsfrågan. Konsekvenserna är att kompetensen för att köra dessa anläggningar  har försvunnit från landet, en kompetens som man nu behöver i det omfattande moderniseringsprogrammet.

Så när Maud Olofsson klagar på kärnkraftsbolagen om deras tillgänglighet är det defacto hennes eget parti som är skulden till att kärnkraftsbolagen inte har den kontinuerliga rutin för uppgraderingar av kraftverken. Detta är komplicerade system som kräver ett långsiktigt perspektiv och det är här Stefan Lövén kommer in.

Stefan Lövén

I en intervju i SVTs Agenda 2012-02-12 öppnar han för att Sverige skall ha en långsiktig energipolitik som måste sträcka sig över blockgränserna:

-Kärnkraften är ingen isolerad fråga. Den är en del av energiförsörjningen. Vi behöver en bred överenskommelse där partierna sätter sig ner och diskuterar hur energibehovet faktiskt ser ut i framtiden. Och så koppla det till att vi ska ha en bra klimatpolitik.

Nu en vecka efter är det fri skjutning på den ny partiledaren för att han säger det som behövs sägas om en så fundamental fråga som nationens energiförsörjning och dess tillhörande infrastruktur.

Det mest bisarra är nog Aftonbladets ledare av Eva Franchell 2012-02-19 som nu klistrar socialdemokratins splittring på Stefan Löven för hans uttalande om den nödvändiga långsiktiga energiöverenskommelsen. Den renläriga, fullständigt politiska korrekta neo-socialdemokratin vrider och vänder på sig som en mask på en krok när verkligheten tränger sig på. Denna verklighet har uppenbarligen varit frånvarande sedan Göran Persson lämnade skutan i mitten av valperioden 2002 och 2006.

Kan man koppla denna kontakt med verkligheten till den uppmätta uppgången för Socialdemokraterna i senaste Sifo mätningen? Speciellt LO kollektivet, som är basen i socialdemokraternas väljarkadrer, har återfått en del av förtroendet för partiet och scorar nu 50%. Är det en partiledare som pratar om det som är viktigt för att landet skall kunna fortsätta producera för att generera resurser till den välfärd som så många är intresserade att spendera pengar på?

Är det så att örnen har landat och vi ser en opposition som kan driva den borgerliga regeringen till att överträffa sig själv eller är det en oppositionsledare som kommer sopa banan med oss borgare 2014? Roligt att se andra moderater välkomna utmaningen, läs Kent Perssons blogg till exempel.