Välkommet besked

Lokaltidningen i Mellanskåne är bäraren av det positiva budskapet 2013-11-13 att Lars Ahlkvist avgår vid nästa val. Visserligen skulle ett omedelbart farväl varit bättre, men den gamla devisen att den som väntar på något gott… gäller fortfarande.

I intervjun med lokaltidningen hänvisas till en kampanj av främlingsfientliga krafter och av medlemmar i det egna partiet: Lars Ahlkvist säger i tidningen

– Det har varit en mycket givande tid, men det har också varit tungt att vara utsatt för personförföljelse. Det finns starka främlingsfientliga krafter.

…

– Jag hade hellre lagt den energin på att utveckla Hörby. Det är bara att hoppas att man här kommer tillrätta med de personer som arbetar i egenintresse. Eller spelare som skjuter på det egna målet, för att dra en sportliknelse. De har blivit utestängda från Moderaterna för att de arbetat på det här viset, vilket är bra.

Även senare i artikeln under diskussionen om tavlan nämner kommunalrådet att kritiken är främlingsfientlig. Jag skulle vilja vända på det och påstå att kommunalrådet i sin politik blivit mer och mer främmande för vad befolkningen förväntar sig att kommunen skall driva. I det främlingskapet har en fientlighet mot den egna befolkningen vuxit fram.

Se bara på hanteringen av tavlan när en stor del av byn var i uppror. Lars Ahlkvists svar var att vi skulle förlåta befolkningen för att den inte insåg hans genialitet i hanteringen. Andra exempel är resorna ner till Namibia och rekordarvodet till hans väninna. Jag vill påstå att denna form av främlingsfientlighet är det som ytterst  drivit Lars Ahlkvist att inse att dagarna är räknade för hans regim.

Det är klart att det uppfattas av en sådan individ som personförföljelse när jag som bloggare bland många andra konsekvent beskriver denna främlingsfientlighet. Klarar man av att lyssna till vad gemene Hörbybo tycker, och ser att det stämmer väl överens med min uppfattning, skall man vara tyst då? Att idiotförklara sina kommuninvånare  och att sedan anse att skriverier om ämnet vara förföljelse, ja då är det klart att man kommer få problem med verkligheten efter ett tag.

Lars Ahlkvist är sällan sen med att påpeka att jag har blivit utesluten från de Moderata gruppmötena och han ser det som en belastning för mig. Själv har hans stöd i den moderata gruppen (ja, de delar som är kvar av den) varit kompakt. Att jag på ett så tydligt sätt blivit skild från honom och hans anhang är bara positivt.

Det enda nederlaget jag led var att jag inte lyckades övertyga den moderata gruppen att slå an en väg som riktade sig mer mot Hörbybornas välmående än kommunalrådets välbefinnande. Men gruppen valde att stödja kommunalrådet i dennes kamp för hegemoni i kommunen och det var naturligtvis inget jag kunde ställa upp på ändå.

På kommunens hemsida (den enda kanal som står till buds efter att han själv blivit förbjuden att fritt formulera sina tankar på egen blogg) skriver Lars Ahlkvist om alla segrar. Jag vill nog mer verklighetsnära formulera det som att detta är saker som har hänt trots kommunalrådets aktiviteter.

Tag detta med socialnämnden där han tar åt sig äran för styrningen. Vad som faktiskt har hänt är följande; Under Lars Ahlkvists och Göran Håkanssons ledningen 2006-2010 och senare under Lars Ahlkvist och Jane Cimmerbecks ledning (2011) rusade underskotten iväg.

Det var först när Socialnämnden skyddades från och med 2012,  efter Lars Ahlkvists försök att kuppa bort hela nämnden och därmed tappade allt inflytande över den, som utvecklingen har börjat gå åt rätt håll. Att skrapa lite på ytan ger en lite annorlunda bild av ledarskapet.

Visst är det något symptomatiskt att han väljer att kommunicera avhoppet i reklambladet. Ortens huvudtidning, som granskat maktfullkomligheten och rapporterat om den interna konflikten, får kalla handen. Otaliga gånger har jag hört mellan skål och vägg i maktens korridorer att Skånskan rapporterar fel saker. På något sätt känns det tryggt att relationen mellan makten och media har fungerat så väl som det har gjort i Hörby.

Skånskan listade, till bekvämlighet för oss läsare, artiklarna om tavlan och bråket. Någonstans vill jag påstå med objektivitet att ett gott ledarskap i tiden inte genererar dylik lista.