Var är Falkman när man behöver honom?

Det verkar som om den torra perioden på sommaren nu är över med det mer ostadiga vädret som just nu hemsöker oss. Och skönt är väl det, när vackert väder är förpliktigande för husägare. Man har en aldrig sinande mängd väggar som måste målas.

Detta året var det två stycken gavelrösten och en kupa som skulle målas. När ivern slog till i början utökades projektet till att även gälla förstukvisten och ena sidan av den inbyggda altanen.

Kupan var speciellt utmanande, dels för att altantaket var under, samt att de trekantiga sidoväggarna mot taket var svåra att nå. Svåra var även väggen ovanför förstukvisten, som även den var omöjlig att nå med stege.

Att måla från en liftkorg är så mycket mer effektivt än att måla från stege - säkrare också!

Det blev inte bättre än att jag var tvungen att hyra en lift även för målningen. Liften hade tidigare hyrts för att tvätta sidorna.

Tvättningen låter sig inte heller den med lätthet genomföras från stege – faktiskt inte någonstans. Visst kostar det en rejäl slant att hyra liften, men ack så bekvämt det är att stå på en plattform i stället för att klänga på stegar upp och ner.

Man kan tycka det är tråkigt att måla men vad som är ännu tråkigare är att först tvätta väggarna fria från mögel och annan smuts. Om man skall se det hela från den positiva sidan så är tvättningen så tråkig att målningen då blir relativt rolig.

Tack och lov har det varit ordentligt varmt, så under tvättningen har det inte gjort så mycket att man är genomblöt av tvätt- och sköljvatten. Skyddsglasögonen och regnkappan gjorde inte speciellt mycket för att hålla mig torr.

En sommarbild av jobbarbrallor - men hängmattan är dock like avslöjande om effektiviteten.

Nu när jobbet är klart så är det med stolthet jag beskådar resultatet. Väggarna skiner vita och kommer göra det i många år framöver innan nästa fasadtvätt måste genomföras. Jag kan bara konstatera att jag är en himla bra målare. Faktum är att jag är så bra att jag skulle rent utav själv kunnat överklaga direktupphandlingen av ”Hörby-tavlan”.

Hade jag fått välja hade jag målat den vita duken vit. Inte hade det bara matchat den redan vita väggen inne i fullmäktigesalen, jag vet dessutom att jag är superbra på att måla med vit färg.

Med roller hade jag fixat det på en helg och till betydligt lägre kostnad än 600 000 kronor… och ingen moped hade jag behövt heller. Men, det är som vanligt – det är inte lätt att vara profet i egen stad.

Under tiden jag rollat min Hörby-tavla skulle jag kunnat skickat Falkman på mina gavlar. Dessutom hade jag kunnat ROTa av hälften av kostnaden. Andra hälften kunde firma Ahlkvist-Jarlskog sponsrat och min sommar hade varit fulländad – vad gör man inte vänner emellan?

Så under tiden jag har klängt på väggarna med egna funderingar, har världen där utanför rullat på. Den mest notabla nyheten inom Hörbypolitiken är SCBs undersökning om medborgarinflytandet. Det har länge kliat i fingrarna att skriva något men bloggar-kollegan Lars Eriksson har på ett bra sätt redan kommenterat undersökningsresultatet på sig blogg.

Nå, jag får se om jag kan hålla mig från ämnet. Alla vet vad jag tycker i ärendet. Vad som var intressant var att Hörbyborna bekräftade min uppfattning.

I kommentaren till tidningen bekräftade även kommunalrådet var någonstans vi skall söka lösningen – vad lösningen är, har idag en mycket bredare förankring bland Hörbyborna än vad många inom femklövern förstår att inse.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.