Avgångens dualism och praktisk tillämpning

På annandagen träffade jag en politiker på Nova i Lund – en politiker som jag respekterar djupt. Ovan politiker och undertecknad har haft våra meningsskiljaktigheter inom lokalpolitiken. Trots det kan vi diskutera för vi kan skilja på sak och person.

Vi kom att diskutera avgångarnas dynamik; om dess dualism. Om att det å ena sidan finns det extroverta avgångskravet som riktas mot annan – att denne skall avgå för att bli av med motståndaren genom kölhalning. Å andra sidan finns det grupp-introverta avgångshotet; att om man inte får sin vilja igenom så avgår man. Låt oss först analysera det senare.

Introvert avgångshot

Jag har tidigare skrivit om problemen hos moderaterna i Jönköping. Sedan dess har intrigerna fortsatt med ytterligare avslöjande i Jönköpingsposten. Tidningen har fått sig till dels intern kommunikation om vem som skulle stå på vilken plats på listan inför valet. Det moderata kommunalrådet Carin Berggren intervjuas:

Tyckte du att placeringen av Ola Helt var fel på den första listan?

– Jag tycker ingenting om det nu. Jag förstår inte varför det skulle vara viktigt. Listan görs tillsammans och jag kan inte styra listan mer än andra.

I konversationen om den första listan säger Carin Berggren att hon till och med är beredd att hoppa av om inget görs.

– Det har jag aldrig sagt, det har jag aldrig haft en tanke på, säger Carin Berggren.

Hotet om avhopp fyllde sitt syfte och hon fick de personer på listan genom det gruppinterna hotet.

Nu torde Carin Berggren även vara på en helt ny nivå av inkompetens genom att hotet dokumenteras, vilket gör detta exempl värdefullt för inlägget. Normalt sett kommer hotet på sittande möte när det står och väger i ett avgörande ärende där en inflytelserik person i partigruppen säger att om inte personen får som denne vill så avgår personen.

Rapporter om detta finns det gott om i Hörbypolitiken och nästan alltid är det de maktfullkomliga som utövar hotet. För alla som råkar ut för hotet så skall man inte förskräckas utan glädjas över detta tydliga lackmuspapper som visar att man har psykopatisk person i sin närhet. Det enda man kan göra efter att ha mottagit detta hot är att låta personen avgå och befria gruppen från en total galning.

Ett intressant perspektiv är att dessa avgångshot handlar om futurum – att, genom kommunikationen, kunna styra utvecklingen i det just aktuella ärendet. Det är tydligt att det finns en direkt kausalitet mellan hotet och ärendet.

Jag har själv avgått – nu senast avgången ut Regnbågen i Hörby. Skillnaden mot de ovan är att jag inte använde det som ett argument i en diskussion om huruvida partiet skall vara med i Regnbågen eller inte.

Extrovert avgångskrav

Låt oss titta på det andra sättet att använda avgången, d.v.s. att rikta ett avgångskrav mot någon annan. Detta är enligt min mening lika vanligt som den tidigare metoden avgångshotet. Eftersom avgångshotet sällan dokumenteras och uttrycks subtilt uppfattas avgångshotet som mer sällan än avgångskravet i politiken.

Det extroverta avgångskravet är tydligt, och ju tydligare det är desto mer effektivt är det för den kölhalande processen som ämnar leda fram till avgången.

Nära till hands som exempel på avgångskrav är insändarna på Höörs sida i Skånskan som kräver att Anna Palm skall avgå. Gamla moderater som konverterat till folkpartister och som idkar krypskytte för att Anna Palm för fyra år sedan kickade ut den kommunala inventarien Pehr-Ove Pehrsson.

Avgångskravet har sin rationalitet, till skillnad mot avgångshotet, från något som har hänt, imperfektum. Även saknas den direkta kausaliteten mellan kravet och vad man politiskt vill uppnå (förutsatt att avgången i sig inte är ett mål som det verkar vara för de bittra folkpartisterna i Höör).

Själv har jag fått avgångskrav på mig i parti och minut hos Moderaterna. Avgångskravens syften var aldrig explicita och än idag vet jag inte varför jag skulle radera min blogg.

Praktisk tillämpning

Att använda ett avgångshot är under min värdighet (och givet att jag i praktiken är utkastad från varje församling jag skulle kunna avgå ur) så kan jag inte praktiskt illustrera ett avgångshot. Låt mig i stället iscensätta ett avgångkrav.

Det här exemplet startar med att jag en fredagskväll satt och läste lite protokoll från kommunen. När jag kom till tekniska nämndens protokoll 2015-03-05 såg jag en jävsanmälan:

jav

Ordföranden anmäler sig jävig i frågor om tilldelning av medel till räddningstjänsten. Efter en kortare undersökning bland partikamraterna visade det sig att ordföranden är aktiv inom räddningstjänsten i Önneköp. Dessa aktiviteter är så centrala att han anser sig vara jävig i ärenden som rör pengar till räddningstjänsten.

Problemet blir då att ordföranden i tekniska nämnden kommer att vara jävig i alla beslut som innefattar tilldelning av pengar till räddningstjänsten, däribland alla beslut och aktiviteter som handlar om tekniska nämndens budget.

Hur gick detta till, att vi har en ordförande som inte kan vara med i budgetbeslut eller budgetförhandlingar? Dessutom med konsekvensen att alla budgetärenden måste lämnas över till förste vice ordföranden som är en Socialdemokrat.

al

Anders Larsson lät sig själv väljas till TN ordf trots vetskap om jävigheten

När man sedan lägger till att Anders Larsson var den Centerpartist som var mest aktivt drivande i att Centern skulle vara med i Regnbågen, och att han själv skulle sitta som ordförande i tekniska nämnden, då visar detta på ett deterministiskt applicerande av dåligt omdöme.

Anders Larsson borde avgå som tekniska nämndens ordförande på grund av bristande omdöme i valet av sig själv som jävig ordförande.

Dessutom borde han avgå på grund av det faktum att han är jävig i alla budgetfrågor och kan således inte fungera som ordförande praktiskt. Om man bortser från lämplig karantäntid skulle herr Larsson alternativt kunna avgå ur brandkåren i Önneköp, men vilken vettig människa skulle prioritera administrationen i tekniska nämnden före att rädda liv i sin hembygd?

Att Anders Larsson dessutom tillämpade det introverta avgångshotet under diskussionen som ledde fram till att Centern gick med i Regnbågen, ja då är det ställt utom allt rimligt tvivel han även besitter en bristande etik genom att använda avgångshotet som metod.

Anders Larsson återfinns nu även som ordförande i Centern i Hörby. Där blev hans första åtgärd att kräva medlems avgång för avvikande åsikt. Därigenom visade han bristande intellekt och tolerans.

I samma tidningsartikel visade han på bristande verklighetsuppfattning när han, trots den repressiva hållningen, hävdade att det var högt i tak i partiet. Brist på verklighetsuppfattning är även det en normal orsak till att kräva någons avgång.

Kombinationen jävighet, avsaknad av etik, avsaknad av omdöme, bristande intellekt, bristande tolerans och nu sist bristande verklighetsuppfattning torde det vara tillräckligt för varje vettig individ att dra välgrundade slutsatser… och avgå.

Tråkigt nog så läser inte Anders Larsson, enligt egen utsago, min blogg (eller några andra sociala medier heller för den delen) så han är nog fullständigt omedveten om sin olämplighet men det hindrar ju inte honom att utgöra ett ypperligt exempel på det extroverta avgångskravets struktur – orsakerna som ligger bakåt i tiden, avgångskrävarens okända politiska motiv och att kravet är tydligt.

En mycket illustrativ teoretiskt-praktisk övning. Var så god och applicera metoden på er omgivning.

igelkottsförsvar

Igelkottsförsvar första reaktionen runt ledaren

Fotnot: Efter detta avgångskrav är det nu intressant att studera gruppdynamiken runt Anders Larsson; hur kommer de närmaste att agera? Normalt är att leden sluts, att lojalitetsförklaringar kommer att krävas och att den interna diskussionen avstannar runt dessa frågor.

Det naturliga, långsiktiga perspektivet att undvika repressiva individer i organisationer borde skapa ett internt ifrågasättande av lämpligheten. Men de flesta taktiskt manövrerande politiker ger vika för det upplevda kortsiktiga trycket att sluta upp.

Paradoxalt nog kommer effekten av avgångskravet verka kontraproduktivt gentemot de argument som framfördes ovan. Som alltid är detta en lång process att konsekvent peka ut problemen. I fallet med det förra kommunalrådet tog det 3 år och där den moderata gruppen kollapsade under resans gång under oförmågan att hantera problemen.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.