Mitt uppdrag i Tyskland gör att jag åker hem till Sverige för en lokal insats. Alla diskussioner om att vi kan samarbeta sömlöst via TEAMS och Zoom stämmer så länge allt fungerar. När den mjuka faktorn kickar in då är det svårare att remote förstå vad det verkliga problemet är.
Dock är det inte så enkelt som det var förr i tiden att åka till en annan plats och träffa de personer man behöver prata med för att för att få en förståelse för problemet. Nu när man anländer finns det stor risk att man inte träffar någon alls för alla sitter hemma och skickar e-mail, skypar, telefonerar, videokonferensar – alla är så upptagna med sina kommunikationsmedel att de mjuka delarna av kontent, där givande och tagande vid en face-to-face diskussion, riskerar att inte komma fram då man sitter tryggt bakom en mur av elektronik och datakommunikation.
Att resa under Corona restriktioner har sina för- och nackdelar. Visst är det jobbigt med masken men efter att nu haft den på sig i några månader så fort man går ut i ett någorlunda befolkat område i Tyskland har jag vant mig vid det. I Tyskland har jag på mig den smidigare blåa operationsmasken som man spänner runt öronen – visst känns det att det blåser vid sidorna när ut och inandningsluften unviker att gå genom masken, men det spelar inte så stor roll eftersom det är inte sig själv man skyddar utan sina medmänniskor (enligt de som begriper dessa saker). Dock märker jag att jag blir påmind om situationen via masken genom att jag inte tar i ansiktet så masken har även en påverkan på mig själv. Det egoistiska perspektivet hjälper mig att solidariskt bära mask.
Nu när jag är på väg till Sverige så rekommenderar min kinesiska kollega att jag skall gå upp till en FFP2 mask (den på bilden ovan) eftersom svenskarna struntar i mitt och andras välbefinnande genom att inte bära mask – i Sverige är det upp till dig själv att skyddag dig. Det är en fascinerande hållning i Sverige som jag upplever motsägande. Till och med ett barn kan se att det inte är 1.5m mellan människorna men de vuxna som packar ihop sig tänker inte på det utan tror att just de själva inte kommer bli smittade – övertron till sin egna förmåga är monumental.
Dessutom är det lätt att se vilka personer det är som är mest oaktsamma. Detta är speciellt tydligt på Arlanda där unga vuxna och män upp till 30-35 mycket mer sällan har mask än andra. Det är faktiskt samma grupp som kör ihjäl sig (och andra) i trafiken när de överskattar sin egan förmåga där… också. Ni kanske tycker jag är raljerande men faktisk så känner jag igen typen genom egen personlig erfarenhet – jag var själv sådan som körde bil över min förmåga och tog risker bland bomber och granater när jag var ute och reste när jag var yngre.
Nu är det inte så att jag säger att dessa människor är dåliga, tvärt om – dessa individer som vågar utmana befintliga normer med nya och är kritiska men samtidigt levererar konstuktiva perspektiv kring samtiden diver samhället framåt. Det är mycket viktigt att de får ha en arena att verka på för att vi inte skall bli ett reaktionärt land lyssnande till dogmer från förr och bevarnade av uråldriga makthierarkier. Problemet är när dessa personer utan konsekvenstänk helt plötsligt blir satta att ta hand om sitt egna, och framförallt andras, välbefinnande. Normkritik och gränsbrytande beteende är inte vad som behövs under en pandemi.
Så därför behöver vi implementera lite konsekvenstänk bland dessa grupper som blir påtagliga – vilka konsekvenser kan man då tänka sig? Jag tror inte på att Folkhälsomyndighetens förmaningar får dessa grupper att andra sig utan vi måste förskjuta hela skalan åt det disciplinära hållet, det vill säga att gränsbrytningen måste ske långt innan det får ödesdigra konsekvenser för våra gamla och sjuka.
Tyskland har där gjort det betydlig bätre genom att med lagar göra det straffbart att bryta mot reglerna. Visserligen uppstår det demonstrationer kring mask-plikt i Tyskland men just att hålla på och bråka om det, med masken på, är mycket bättre än gå runt och hosta utan mask bara för att man kan och vill demonstrera det.
De stilla vädjandena som staten kommunicerar till medborgarna kommer inte att komma fram till dessa individer då de sitter bakom sina egna murar av elektronik och filterbubblor excercerandes sina egna upplevda friheter.
Hur kan man förklara detta? Efter att ha läste en artikel om Corona-hanteringen i Japan i veckans nummer av The Economist så kan man få hjälp. I Japan har man i princip gjort som i Sverige trummat in budskapet från myndigheterna, men med utgångspunkt i observationen om att viruset är luftburet. Myndighetern gav tre instruktioner
- att undvika stängda utrymmen,
- trånga utrymmen och
- närkontakt i relationerna.
Känns budskapet igen? Japan har haft 18 döda per miljoner invånare. Tvåa kommer Tyskland på 239 för att jämföra med Sveriges 751 döda per miljon (and couting). Lägg därtill att Japan har en äldre befolkning än Sverige och borde vara mer utsatt givet att viruset drabbar äldre.
Tittar man på GAL-TAN skalans horisontella axel är vi helt besatta av att självförverkliga oss. The sky is the limit får alla ungar lära sig i skolan och det är klart att det blir inte mycket konsekvenstänk inpräntat där. Det är klart att idealjaget inte innehåller speciellt många situationer där en ansiktsmask ingår – svensken kan helt enkelt inte förstå varför det i vissa situationer helt enkelt är bättre att vara den vuxna i rummet och se den större bilden: Take the pain och anpassa dig!
Visst har det varit upplyftande att uppleva Tyskland och se sättet befolkningens krishanterande och nu komma tillbaka till Sverig och se svenskens oförmåga att krishantera. Visserligen är det jag skriver bara en hypotes då jag inte har kulturell data (förutom ovan från GAL-TAN underskningen) men jag tror nog att jag inte kommer att träffa många svenskar som håller med mig i min analys, varken fysiskt eller på videosamtal.