Denna julen är inte som någon annan jul. Idag på julafton firas den tillsammans… tillsammans är jag och min syster hemma hos henne.. ensamma. Inför julen förra veckan så planerade vi att vi inte skall ha något stort julbord utan att vi plockar ut det bästa – det som vi båda tycker om.
Efter att listan var klar kände vi oss båda väldigt nöjda med hur kort den blev. Det var för en vecka sedan – idag på julafton noterar vi ett scope creep av långkål, sillsorter och ägghalvor. Detta noterar vi dock utan att nöjdhetsnivån har gått ner då vi fortfarande är väl inom ramen för det slimmade, måttfulla julbordet.
I samband med att vi satt och funderade kring julmaten reflekterade vi kring andra saker som har ändrat sig över tid. Vi kom båda ihåg hur det var att cykla bort till den lilla servicebutiken i Trånghalla utanför Jönköping för att köpa smågodis för 3 kronor. I butiken fanns ett bord med små bunkar med godisbitar som endast kunde endast nås av personalen. Vid inköpet kom jag ihåg att bordet inspekterades minutiöst och varje godisbit valdes efter noggrant övervägande. Den valda biten plockades av personalen ner i en liten påse. Varje godisbit hade ett pris av 10-25 öre och åts andaktsfullt, för ack vad snabbt påsen tog slut.
Detta står i bjärt kontrast till hur det går till idag, där man själv går fram till en 20 meter lång vägg av plockgodis där man inte använder en tång utan en planteringsspade för att skopa ut godisbitarna och ner i en gigantisk påse. Inte nog med det; jag vill även mena att sättet som man äter godis har också förändrats när man lätt kan äta 10 bitar på en gång bara för att fortsätta hela kvällen när sockerchocken kickar in i kroppen och samma kropp kräver att få mer.
Och det är inte bara godis. För 25 år sedan hade vi en katt som ibland fick kattgodis. Den lilla kartongen skakades så att det rasslade från pelletsen och katten blev helt galen och kom springandes i en rasande fart. Jag kom ihåg att jag undrade vad som fanns i de små hårda bitarna som hade sådan attraktionskraft på katten. Kanske det inte är så svårt att förstå katten; maten som den fick normalt var samma mat som vi åt (eller ibland biprodukter från matlagningen).
”Kattgodis” går numera under namnet ”torrfoder” och köps i tiokilossäckar! När torrfodret hälls upp i skålen lyfter dagens katt på huvudet och tittar men somnar om ganska så fort igen. Katten är säkert övermätt från ”blötfodret” som kommer i stora burkar som är specialdesignat efter kattrasen – det är ett under att katten överlevde när jag var liten eller att att ens bondkatten har överlevt fram till dagens datum utan dessa specialdieter.
Det är bara två exempel här är några andra:
- kundvagnarna har blivit större,
- köpladorna har blivit större,
- bilarna har blivit större.
Jag och min syster fascinerades över utvecklingen när vi tänkte tillbaka 25 år i tiden. Dock hade vi fortfarande en god känsla i kroppen över att brutit trenden med det nedbantade julbordet.
Det var förra veckan. I söndags körde jag ner från Jönköping till Skåne och tillbaka igen för att lämna in lite verktyg i garaget, träffa en mäklare och hjälpa en dotter att skruva upp lite skruvar i väggen för att få upp tavlor, spegel och gitarr. Detta körde jag 30 mil för detta… enkel resa… non-stop.
För 25 år sedan skulle det inte funnits på kartan att göra en sådan dagstur med bilen – då skulle resan vara en del av en längre semester. Dessutom, att köra så länge utan någon paus var det inte fråga om – då var sträckan ett större projekt som definitivt krävde att man stannade och åt sin medhavda matsäck… Nu går den tvåveckorssemestern till andra sidan jordklotet… utan matsäck.
Det är först idag på julafton som jag reflekterar över hur jag inte ifrågasatte turen med bilen till Skåne förra helgen. Detta speciellt eftersom vi hade haft diskussionen om årets måttfulla julbord, plockgodisväggen och kattens torrfoder bara några dagar innan.
Jag inser hur orimligt beteendet egentligen är och vilken mental uppförsbacke vi alla har inför omställningen för att rädda klimatet. Jag tror jag behöver coach-hjälp för att kunna inordna mig i en värld där det inte finns plats för koldioxiddinosaurier som jag… och du.
Med denna reflektion och insikt kommer jag än mer njuta över julmaten och dess i år genomtänkta natur. Det ännu några dagar fram till nyår och löftena där så jag har god tid på mig att omedvetet synda tills dess…
Med dessa ord vill jag önska dig en riktig god jul med en bild granen här i Jönköping… måttfullt dekorerad.
