KD: Tankar om förstatligande som en messiaskultur

Kristdemokraternas partiledare lanserade idén att man skall förstatliga landstingen. Tidigare har folkpartiledaren umgåtts med tankarna att förstatliga den kommunala skolan.

Fast å andra sidan, håller båda partierna valfriheten högt att välja skola och att kunna välja vårdgivare. Varför är det så att en centralisering kommer lösa problemen? Inget av partierna kan visa på att att en centralisering faktisk kommer lösa några problem.

Jag tror på små dynamiska system, med förändringar i Kaizen ordning. Revolutioner med stora förändringar tror jag mycket lite på då det tar lång tid att svänga in ett system så att dess olika delar oscillerar i harmoni.

Kristdemokraterna och Folkpartiet lanserar dessa förslag trots att de är deras partiledare som är ansvariga för den politiska riktningen. Efter att ha styrt i sju år, hur kommer det sig att det nu är läge för en revolutionär omorganisation?

Landstingen och kommunerna är demokratiskt valda församlingar som man inte hyser tilltro till. Vad betyder det? Att dessa organisationer är för små för att uppfylla sina åtaganden? Vad är då inte de privata skolor och vårdgivare som är ännu mindre än kommunerna?

Men så kanske livet är runt fyra-procents strecket. Har man något existensberättigande när man jobbar med skuggorna på väggen? Hoppas de att verbala rörelsen skall ge en appellerande bild för väljarkåren. I bästa fall är resultatet förvånade, men troligtvis mer förvirrade.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.