Posts Tagged ‘Frostaskolan’

Fler som höjer på ögonbrynen om skolbesparingen

söndag, september 2nd, 2012

I fredags (2012-08-31) kommenterar Lena Rosvall(S)  defaitistiskt  i SkD att hon inte har något annat att göra än att gå med på besparingarna inom skolan i Hörby. Nämnden måste spara 1,7Mkr på grund av ökade gymnasiekostnader.

Och visst  känns det bra att det inom nämnden finns, genom Birgitta Andersson(M), det nödvändiga initiativet att agera för att hålla budgeten. Detta är något som även Socialdemokraterna i nämnden stödjer. Så Lena står upp för ett överordnat värde att hålla budget och stämma i bäcken när något inte går efter planerna.

Kort därefter (2012-09-01) kommer en kommentar från den Socialdemokratiska kommunstyrelseledamoten Heidi Laine Lundgren där det uttrycks förvåning att Socialdemokraterna i nämnden också vill hålla budgeten. Heidi skiver på sin blogg

Detta låter i mina öron helt tokigt och den spontana reaktionen var att kontakta Lärarnas riksförbund och säga att detta i alla fall inte är ett beslut jag som socialdemokratisk ledamot i kommunstyrelsen stödde.

Det är intressant att läsa hur förmågan att långsiktigt kunna leverera service till brukarna är frånkopplat behovet av ekonomisk styrning och kontroll i verksamheten. Detta är något som vi i socialnämnden verkligen har fått känna av den hårda vägen, där vi står inför kraftiga besparingar efter att just styrningen och kontrollen satts på undantag under en lång tid.

Ni läsare ser ju vad jag tycker i sakfrågan, men det är klart att det är olyckligt att verksamheten drabbas av kostnaderna som man själva inte kan påverka. Men finns det inte pengar finns det inte pengar. Det gäller skolan likväl som nyinköp av julgransbelysning i kommunstyrelsen och kostsamma monumentalmålningar med tillhörande skådespel. Jag kan konstatera att Socialdemokraterna är inte det enda partiet i Hörby som för en debatt om besparingarna inom skolan.

Ett annat perspektiv på inlägget är att även Socialdemokraterna klarar av att föra en diskussion om olika perspektiv i offentligheten. Det är inte bara Heidi utan även SSU i Hörby som ger sig in i debatten om lämpligheten i att prioritera den ekonomiska styrningen. Hade bara den ena av dessa åsikter kommit fram i offentligheten skulle man på goda grunder kunna ifrågasätta tillståndet inom Socialdemokratin som oppositionsparti och deras aspiration på makten i Hörby.

Tidigare har socialdemokraterna i Hörby, i alla fall från mitt utifrånperspektiv, uppfattats som en mentalt homogen monolitisk organism med en extrem partidisciplin. Här ser jag dock ett annat beteende.

Jag tror att denna diskussion är bra både för Socialdemokratin och politiken i Hörby. Det är alldeles för lite debatt, och att ta upp diskussionen i offentligheten kommer ge bilden av Socialdemokraterna i Hörby lite mer färg. Färg kanske var lite att ta i, men kanske  lite fler nyanser av grått i alla fall…

Det kan låta lite oortodoxt som partirepresentant att hävda åsikten om offentlig intern debatt, men politiken består av människor och människor har olika åsikter. Att människornas avtryck övertas av partiernas och deras existensberättigande är inget positivt, snarare tvärt om.

Anarki i Lussetåget – hur fräckt som helst

tisdag, december 13th, 2011

Granen

Det var Luciafirande på min dotters förskola igårkväll och det hela var helt underbart! Ni som känner mig vet att jag är lätt oempatisk och i viss mån saknar tålamod, men igår smälte mitt hjärta när jag såg Luciatåget. Detta tåg, som manifesterade avsaknaden av koordination utav en samling barn som är jätteglada, sjungandes Sankta Lucia i lika många stämmor, var helt fantastiskt!

Tåget bestod av åtta stycken Lucior, fyra stycken tärnor, två stjärngossar, åtta tomtar (varav en var en unik cross over med en stjärngosse strut), sju stycken pepparkaksgummor och gubbar samt en julgran med blinkande lampor i luvan.

Inget av barnen var utklädd till snögubbe, men med tanke på misslyckandet i Durban, Sydafrika, så kanske det inte var så inne eller så hade den globala uppvärmningen redan gjort att snögubben var mer en fantasivarelse än tomten. Vad vet jag?

Jag var helt till mig innan uppträdandet under påklädningsfasen, när min dotter skulle förvandlas till julgran. En matta från IKEA, glitterband, julgranskulor i plast samt en hatt från Rusta. Det var min dotters eget påhitt att vara julgran. Hon berättade att man också kunde klä ut sig till julklapp, men det var det ingen som gjort. Jag är helt tagen av kreativiteten – en julklapp i Lussetåget!!! Klockrent!

Det var inte bara jag som var helt till mig – ett antal föräldrar genomförde de mest akrobatiska övningar för att få den perfekta bilden på barnen;  ståendes på bord, på stolar och i samma position som knästående skytte, fast med kamera. De kraftiga kamrorna blixtrade som chockgranater och jag blev alldeles snurrig i huvudet.

Efter ett tag märkes det dock att barnen tappade tålamodet med att vara föräldrarnas hjältar – barnen börjar studsa och vända sig om och greja med andra saker totalt omedvetna om den stora bilden. Tärnorna upptäckte att det inte alls var några ljus de hade i handen – det var ju Jedi-svärd – gissa om stjärngossarna var avundsjuka? Jag undrar om det någonsin kommer att vara coolt att vara stjärngosse, eller om det är något som kommer fasas ut med evolutionen, när de mest traditionslojala föräldrarna inte finns kvar?

Innan upplösningen på scenen blev total , blev det som av en händelse dags att få ut barnen från scenen – en lärare puttar diskret fart på de första tomtarna och resten av lussetåget följer med som en enda organisk massa.

En rungande applåd följer när sista barnet är på väg ut ut Maulan på Frostaskolan och man kunde som förälder slappna av då ens eget barn gått igenom denna traumatiska rit som så många andra barn före dem har genomlevt. Ni läsare som inte har haft något barn i Lussetåg tycker nog jag är helt tokig, men det var en stor kväll för mig – jag var så stolt och glad!

Jag kommer ihåg när jag gick på mellanstadiet på Attarpsskolan i Bankeryd utanför Jönköping, Jag var på samma sätt tvungen att medverka i världens löjligaste aktivitet – men då fanns inte optionen att vara gran, tomte, snögubbe, pepparkaka eller julklapp.  En Lucia, resten av tjejerna tärnor och alla pojkar skulle vara stjärngossar. Det var som om Hitler var inblandad i organiseringen av Lussetåget. Det enda som var spännande var att se om någon av tjejerna svimmade av pressen att hålla ett levande ljus framför ansiktet en timma. Det var tider det!