Posts Tagged ‘Utrikespolitik’

Den nya enigheten i Mellanöstern får sitt bränsle från oanat håll

torsdag, mars 12th, 2015

Vi har sedan regeringsskiftet sett ett antal utrikespolitiska utspel från den Socialdemokratiskt ledda regeringen. Med Margot Wallström vid rodret så har den svenska svansföringen utrikespolitiskt ökat markant.

Först så kom det kontroversiella erkännandet av Palestina – ett land som inte ens finns. Israelerna blev rosenrasande och kallade hem sin ambassadör till Israel i protest. På frågan om det inte kunde skada förhandlingarna eller fredsprocessen så svarade utrikesminister Wallström att det var positivt att röra om i grytan lite eftersom fredstrevarna i sandlådan där nere lyser med sin frånvaro.

Som om inte det vore nog det första halvåret så lade Sossarna in ytterligare en växel genom att reta upp Saudiarabien med att kommentera att lagarna i landet inte vilar på en sund och trygg feministisk analys. Saudierna själva konstaterar att lagarna kommer från Gud och inte från Sveavägen 68 i Stockholm. För att ytterligare poängtera det faktumet kallar även Saudiarabien hem sin ambassadör.

Det måste väl ändå betraktas som en bedrift att på mindre än sex månader så har regeringen lyckat göra sig till djupa ovänner med två nationer som sinsemellan är dödsfienden. Vid en första anblick så torde endast Sverigedemokraterna vara nöjda med utvecklingen efter som det är så många utlänningar som åker hem – utlänningar som dessutom inte betalar någon skatt i Sverige.

Men det är kanske här som genialiteten i den Socialdemokratiska utrikespolitiken ligger – om man till Mellanöstern lyckas skapa ett hatobjekt som ogillas så starkt av alla sidor i konflikten att med sin nya gemensamma fiende så har de en grund att börja bygga den stabila freden i Mellanöstern.

Terroristerna i ISIS lyckas med samma sak när de har fått USA och Iran att prata med varandra inför hotet att både Irak och Syrien tas över av ett gäng sinnessjuka massmördare. Kan ISIS och Al Baghdadi så kan väl Sverige tänker Löfven.

Fast lite oroligt blir jag när jag ser Stefan Löfven dyka upp i Kiev här om dagen, precis som om de inte har nog med problem som Krösamaja i Emil skulle sagt. Men då skall vi veta att detta är en del av UDs plan att först reta upp Ryssland  med att besöka Ukraina och där fördömma Ryssland som den skurkstat den har blivit under Putins ledning, för att sedan åka därifrån och inte betala ut den ekonomiska hjälp som man lovat Porosjenko.

Två grannar i krig kan få en gemensam fiende i Sverige – genialt! Känns tryggt att UD numera körs av Forrest Gump.

forrest

 

Att kunna njuta av en svensk höststorm på distans till priset av svensk skattefinansierad välfärd

fredag, november 1st, 2013

I gårdagens bloggning lovade jag att jag skulle berätta hur man kan undvika höststormarna här i Sverige. Ett löfte som är synnerligen förpliktigande i min samhällstjänst.

När alla andra Hörbybor hukar sig inför nyheten att det är en storm med orkanbyar får jag reda på deltagarna vårt lokala utrikespolitiska projekt Hörby i lönndom har smugit sig iväg. Vad trevligt för dem tänker jag och fortsätter kratta mina löv som blåser bort snabbare än jag hinner samla ihop dem.

Mr. Livingstone, I presume

Så, för att undvika dåligt höstväder här hemma, varför inte göra som vår kommunala Afrika-expedition; Bege dig tillsammans med vårt kommunalråd till sydligare breddgrader i missionerandets tecken och på skattekollektivets bekostnad.

Nu när staketet runt soptippen i Karasburg är uppe, har ett nytt demokratiprojekt startats. Nu är det ungdomsutbyte som skall skapa lokal demokrati.

Ungdomsstyrelsen i Karasburg verkar fungera bättre än vad den gör här i Hörby så då är det dags att åka till Namibia och diskutera följande:

Spännande diskussioner om aids-problematik, tonårsgraviditeter användande av kondomer respektive inget sex före äktenskapet kommer med säkerhet att ske.

… allt enligt ansökan till SIDA om bidragspengar.

Drygt två miljoner kronor kommer för övrigt kommunens Afrikaäventyr kosta skattebetalarna. Jag förstår helt enkelt inte vad detta skall vara bra för. Det är nog inte för inte som SIDA under Gunilla Karlssons ledning fått utstå mycket kritik för verksamheten.

Jag tänker att det måste vara olidligt varmt där nere i vårvärmen. Det måste vara en utmaning att verka nere i Afrika dessa tider – låt oss kolla vädret:

Det är lätt att kåsera runt dessa aktiviteter. Det hela har ett löjets skimmer över sig, både kåseriet och verkligheten… men hade inte verkligheten stått och knackat på min axen och gjort sig påmind, hade det kunnat stanna där.

En stund efter att jag nåtts av nyheten om den nya expeditionen slår det mig att man alltid får reda på resebyråaktiviteten i en bisats till annan rapportering. Hur kommer det sig att man inte slår upp detta på kommunens hemsida eller på annonsen i Lokaltidningen? Varför är detta inget man är stolt över och försöker pusha ut, som med många andra positiva projekt vi bedriver i kommunen?

Så sent som för några månader sedan läste jag i Ystads allehanda om att Moderaterna i Tomelilla nu tvekar till att dra igång liknande projekt. Anledningen var att det anses ta för mycket tid från tjänstemännen.

Jag ställer mig frågan: Vad är det som tar tid i Tomelilla kommun som inte tar någon tid i Hörby kommun? Vi har mer än en gång fått höra att att detta inte kostar oss i kommunen en enda krona. Vad är det som Moderaterna i Tomelilla har upptäckt som Moderaterna i Hörby inte sett?

I detta ungdomsprojekt kan jag bara gratulera ungdomarna som får hänga med på dessa resor till fjärran länder för att bidra med lokal demokratiutveckling.

Men det är bara i Namibia man har förutsättning till demokratiutveckling, och då troligtvis helt orelaterat till Hörby kommuns aktiviteter. Här i Hörby kommer precis motsatt effekt att uppstå när man som skattebetalare ser att pengarna rinner iväg på dylika projekt.

Prioritet nummer ett är att värna om den gemensamma välfärdens finansiering, inte att på mest kreativa vi sätta sprätt på biståndsbudgeten.

Trovärdigheten i förvaltandet av våra gemensamma resurser är det som är mest centralt i vår vilja att betala skatt till skola, vård och omsorg. Jag vill mena att ICLD-projekt, som det vi bedriver i Namibia, är direkt skadliga för vårt samhällsbyggande.

En dag full av politik

måndag, juni 20th, 2011

Arbetsutskott i socialnämnden

Dagen började med Socialnämndens arbetsutskott. Nytt ärende som fördes upp på agendan var äldrelägenheterna på Källhaga som stått outhyrda. Beslutet blev att till nästa arbetsutskott 23/6 fastställa kriterierna för hyresgäster för lägenheterna och att inventera kön. Planen är att beslutet om att hyra ut de lediga lägenheterna skall tas i nämnden den 30/6 om allt går vägen. Mycket talar för det – arbetsutskottets beslut var enhälligt.

Biträdande socialchef berättade om sina observationer om hur flödena av individer går inom förvaltningen. Potential finns för att effektivisera organisationen så att man får mer omsorg för pengarna. Det är med stor tillförsikt jag ser fram emot nästa redogörelse.

Internationellt etiskt agerande

Positivt var det även att höra Carl Bildt går till offensiv, till stöd för grupperna som kämpar för demokrati i Syrien i Sveriges Radio.

Med detta agerande distanserar han sig från det tidigare beteendet att sikta mot stabilitet före folkresning mot diktaturer som angriper sin befolkning – bra jobbat säger jag!

Kvällsmangling

Klockan 1900 var det möte igen – kommunfullmäktige. Två tunga punkter hanterades, där även socialnämndens verksamhet var i fokus; delårsbokslut och buget 2012. Percy Hallquist ifrågasatte hur man skall spara utan att försämra kvaliteten. Det kändes tryggt att ha hört socialchefen redogöra tidigare nämnda optimeringar. Det är klart att besparingarna kommer att innebära förändringar – kanske kommer brukare att drabbas, men jag tror att med en bättre struktur och flöde av individer i verksamheterna kommer, i det stora flertalet fall, kvaliteten stärkas.

Percy klagade även på Vallgården och jag förstår inte kritiken. Aldrig har vi haft så tydliga kvalitetskrav som vi har hos utförarna på Vallgården. Kontrollprogrammet är omfattande och en integrerad del i processen. Det vore hjälpsamt om kritiken kunde preciseras så man kan kommentera/bemöta faktiska sakförhållanden, i stället hänvisade Percy till för lite mat. Är det så att personalen på Vallgården skickar sina lex Sarah anmälningar till Percy och inte till socialnämnden, ety jag har inte sett några.

Med den plan som presenterade så känns det rimligt att vänta med fastställande av socialnämndens ram till hösten. Trots det känner jag, att vara i så stark osynch mellan karta och verklighet, inte är bra i det dagliga arbetet. Den pågående budget-chockbehandlingen känns inte som en sund långsiktig metodologi. En plan för processen att jobba med underskottet samtidigt som man har en realistisk budget borde tas fram.

Under vilka värderingar verkar svensk utrikespolitik?

lördag, mars 19th, 2011

I mitten av mars 2011 sätts värderingarna hos den svenska regeringen på prov i och med krisen i Libyen och den resulterande FN resolutionen om en flygförbudszon med möjligheter att stoppa våld mot civila. Under en serie av uttalande från den svenska utrikesministern har det varit svårt att tyda vad den svenska linjen är. Tveeggade uttalande i en tid när tydlighet och ledarskap behövs.

I artikel i DN hävdar Carl Bildt

– De skarpa militära åtgärderna utförs av enstaka länder och Nato och där är vi av olika skäl inte med, säger Bildt.

Carl Bildt och den svenska regeringen väntar på förfråganden från de som leder operationen, i stället för att erbjuda sina insatser och resurser.

Att hävda vårt icke-medlemskap i NATO som anledning till att Sverige inte ser någon möjlighet att delta är absurd, när det bara för några dagar sedan pågick övingar mellan NATO och Svenska flygvapnet inom ramen för PFP (partnership for peace). Att svensk militär är redo att delta bekräftas av försvarsmakten som här ser möjlighet att ställa utrustning och personal till förfogande för de operationer som ses behövas i Libyen. I den utrikespolitiska debatten i februari 2010 säger utrikesministern

Att Sverige varit pådrivande för att stärka Europeiska unionens gemensamma utrikes- och försvarspolitik har bidragit till att unionen i dag har en unik förmåga till såväl civil som militär krishantering. Vi har medverkat i samtliga unionens krishanteringsmissioner och det är regeringens målsättning att fortsätta att driva på utvecklingen av Europeiska unionens fredsinstrument, liksom att vidare utveckla samarbete med Förenta nationerna och Nato inom bland annat krishanteringsområdet.

Frågan är varför vi är delaktiga i PFP om när det kommer till kritan är politiskt omöjligt för Sverige att delta. Det hela verkar vara en gigantisk skimär.

Men det har varit en lång resa för vår utrikesminister av passivt agerande. Man kan leda hästen till vattnet men man kan inte tvinga den att dricka – Sverige kommer inte med dagens typ av ledarskap börja agera proaktivt, läs bara UDs kommunikation i ämnet.

Det utrikespolitiska avsnittet i regeringsförklaringen börjar med följande stycke:

Sverige ska vara en stark röst för fred, frihet och försoning i Europa och världen. Vi ska vara en tydlig kraft för en gemensam europeisk utrikespolitik som värnar och utvecklar demokrati, folkrätt och mänskliga fri- och rättigheter.

Hur har Sverige med politisk retorik och faktiskt handlig levt upp till de stora orden i regeringsförklaringen som presenterades för mindre än ett halvår sedan? Hur kommer vi i Sverige kunna bli en central del i det Europeiska samarbetet när vi konstant befinner och i baksätet, eller nästan motvilligt ligger i bakluckan, på den europeiska bilen som sakta, ibland inte alls, tar sig fram i världen?

I den ovan refererade  utrikespolitiska debatten talar utrikesministern om Europas ansvar:

Den Europeiska unionen har ett särskilt intresse och ansvar för utvecklingen i våra grannländer i öst såväl som i syd. Europas fredspolitik i närområdet stärker stabiliteten på vår kontinent och vår trovärdighet på den globala arenan.

Jag bara undrar hur utrikesministerns agerande stärker vår trovärdighet i de vaga uttalandena som konstant levereras. Det råder ingen tvekan om att utrikesministern är medveten om effekten av tydlighet då han i samma tal avslutar med:

Det är bara genom engagemang, tydliga visioner och vilja till konkret handling som Sverige kan bidra till att stärka Europas inflytande i världen.

Detta för att inte nämna de olyckliga referenser till stabilitet som statsministern var tvungen att rycka in stötta utrikesministern. Visst går det att förklara utsagorna, men att hävda att det är bättre att smida demokrati när järnet är kallt och stabilt i stället när järnet är varmt och folken i diktaturernas våld reser sig, är bisarrt. Det är de situationerna där kristallklara uttalanden kan göra mest nytta. Man får sig en tankeställare huruvida vad man verkligen vill uppnå med de maktmedel man har till sitt förfogande.

Det är tydligt att allt bloggade, twittrande och agerande som kommentator i en mängd nyhetsmedia inte hjälper utrikesministern, som Sverige främsta språkrör i omvärlden, att få fram en tydlig utrikespolitik som baserar sig på de värderingar om demokrati och frihet som vi officiellt hävdar att vi håller högt.

Men uddlösheten i Svensk utrikespolitik och solidaritet har inte havererat i och med att den borgerliga regeringen, med Carl Bildt i spetsen, tog plats i Rosenbad. Redan under Ingvar Karlsson och Göran Perssons regimer blev den svenska höga svansföringen nedmonterad. Det absoluta övergivandet av något som kan kallas en egen svensk utrikespolitik med ambitioner skedde 2001 i och med attackerna i USA 9-11.

Det är förvisso mycket lättar att vara utrikesminister när man inte sitter i en regering, men Jan Eliasson påtalar verkligen att kejsaren är naken i Studio Ett i Sveriges Radio. I samma intervju diskvalificerar utrikesministern Sverige att bedriva utrikespolitik, i princip med samma argument som i ovan citerade DN artikel. Det är ett konsekvent agerande, inte en tillfällighet.

Svenska utrikespolitiska ambitioner har sannerligen reducerats sedan Olof Palmes tal julen 1972:

Där ryggas inte tillbaka inför supermakten USA, det fanns en genuin avsky mot händelserna och övergreppen mot de civila. Visserligen är det inte någon räddhågsenhet inför en perifer diktator som driver uddlösheten, utan, gissningsvis, ställa till det för några exportföretag eller någon gemensam, om än i praktiken obefintlig, Europeisk utrikespolitik.

Fotnot

Försvarsmaktens erbjudandekräver en kommentar dock: Det är reflexmässigt betingat av försvarsmakten att proaktivt erbjuda sina tjänster och därmed förhoppningsvis påverka de politiska besluten att deltaga i militära operationer. Det är ett återkommande mönster som senast visade sig (officiellt) när insatsen i Afghanistan, där försvarsmaken var drivande i att bli involverad striderna. Läs en beskrivande artikel i tidningen Fokus i ämnet eller lyssna till reportaget från Sveriges Radio.